Månegarm
Fornaldarsagor



1. Sveablotet

Ej följer vi, han som bröt vår lag
Och svek asar och hävd
blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk
Ett blot för svears väl

Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man
Som plägar folkets tro
blod till offerträdets stam, och hästens delar slets.
Ett blot för svears väl

Och lågorna stod i natten - gården brann,
ett flammande hov, vår tid är förbi.
Och de skrin, från de som av elden famnats.
Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi.

Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid
Åter i Svetjud med sin hird.
Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall
Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus!
Bränn inne dess folk, och med dem dess tro.
Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål.
Och högt slog lågorna genom natten - gården brann,
ett flammande hov, vår tid är förbi.
Och de skrin, från de som av elden famnats
Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi.
Aldrig mer, vårt folk ska följa seden
Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt.
Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla.
Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk
Aldrig mer


2. Hervors arv

Träder iland, till hemsökt land, där fränders högar står
I nattens mörker, otyg härskar, de dödas makter rår
Vänd nu om, du arma flicka, flykta härifrån
Lämna ön, dess trolldomsmarker, ensam får du gå

Heleld glimmar, sken till flamma, myrmark i brand
Helgrind svänger, högar öppnas, fallna kämpars hem
Vadandes genom eldars värn, som om dessa av dimma voro
Fast mellan världarna de två

Stig ur er grav, eller murkna i er sal!
Arngrips söner, hör mig far!
Stig ur din grav, en dotter kräver svar
Giv mig svärdet, det som är i ditt förvar

Ve dig ovist barn, du som skriar i min sal
Bär dödsrunor i tal
Ovett, vilsen du far. Räds du ej ditt liv
väcker döda krigares sömn
Jag skall ge vad du fordrar
Men minns mina ord
Din ätt slås i spillror
Ont skall dem gå

Stig ur er grav, eller murkna i er sal!
Arngrips söner, hör mig far!
Stig ur din grav, en dotter kräver svar
Giv mig svärd av dvärgastål!
Stig ur er grav, eller murkna i er sal!
Arngrips söner, hör mig far!
Stig ur din grav, jag kräver mitt arv
Giv mig svärd, det svärd som smitts av dvärgastål!


3. Slaget vid Bråvalla

Hör korpasång. Härar samlas, från Nordens alla riken.
Uppdämd vrede, prövar bärsärkars frid.
Ryktbara kämpar, under sköldmöars ledning
Marken skälver till härars dån
Slaget stundar vid Bråvalla hed

Även Ring, här med stort mantal samlat
Ett hav av uddjärn likt havsstrandens vass
Detta mig synes, en värdig plats att dö
Stridlurar ljuda över Bråvalla hed
Ljuda, över Bråvalla hed

Vill - Oden ej, giva segern oss
Som - ofta förr

Vill du ej giva seger till mig
Tag mig med, låt mig gästa din hall
Låt mig falla på valplatsen, samman med min här
Med ära få dö

Se - Sigurds här, den i viggform står
Vill - Oden ej, giva segern oss
Vem - honom lärt, hur man fylkar här
Vill - Oden ej, giva segern oss

Alla de som falla, på valplatsen, ger jag till Oden
En flod av kött och järn
härar drabbar samman
under härtecknets kraft
se lemmar kapas, se brynjor sargas
Sköldar bräckes, skallar krossas, i våldsamt raseri
Och i stora högar drottfolk faller
Där hjältar dränks i blod

Vill du ej giva seger till mig
Tag mig med, låt mig gästa din hall
Låt mig falla på valplatsen, samman med min här
Med ära få dö
Med ära dör jag


4. Ett sista farväl

Brynjan din bär blod, rimfrost höljer ditt hår
Händer kalla mist sitt liv.
Jag gläds av att dig se, likt korp vid valplats fröjd
Säg hur kan jag bota dig?

Blott du som vållat det, du viv från Sävafjäll,
En färd i sorgens dagg
På sporrad häst nu här, till livet endast gäst,
För att möta dig igen.

Du gråter, Solvit, grymma tårar faller
Var tår faller blodig på likets bröst
Du som är i livet, följ mig in i gravens mörker
På den dödes arm, du sorglös vila får.

Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit.

Nu måste jag fara, nu skall jag giva mig av,
Rida med följe över himlens rand.
Jag skall vara i väster, åter till Allfaders hall
Innan salens hane galer dag

Dräpt av ett spjut, i lönndomens svek
Fejdrunor skilde oss åt
Ett sista farväl, min Skjöldungadis
Av ångestens tyngande vände jag hit

Vänd aldrig dit, till dödas hus, när örnarna somnat på askens gren.
Hon föll snart död, min Skjöldungadis
Saknaden bragde hennes liv.


5. Spjutbädden

Se valplatsen dränkt ut i blod
Vår här har mättat Uppsalas jord
Vi stred mot en obetvinglig kraft
Min broder föll, dräpt i svärddans svår.

I bojor förd, i Eysten våld, mina sista ord

Vägrar taga mö, som bot för broders blod
Ej bliva måg till vår fiendekung
Ingen moders sorg, låt gravöl skålas stort
Giv mig denna död

Res, res spjut i marken, höj dess järn till skyn
Ej har en konung skådat, skådat bädd så dyr
Låt, låt mig falla, över uddjärns egg.
Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur

Tag min ring och för den fram
Till min fostermor
Bär sorg, men ingen/utan skam
Förkunna om mig och bror
I bojor förd, i Eysten våld, mina sista ord

Res, res spjut i marken, höj dess järn till skyn
Ej, har en konung skådat, skådat bädd så dyr
Låt, låt mig falla, över uddjärns egg.
Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur
Hör, hör korpen glädjas, hör örnens sång
Dem skall jag göda med mina ögon, bli till korpaföda
Låt, låt mig falla, över uddjärns egg.
Giv mig till ramnen, till spjutherrens djur


6. Tvenne drömmar

Hörde du mitt rop, ur sömnens djupa värld
En underlig syn allt till mig kom, jag såg den ljus och klar
Ett följe från götars land, ledda av vit björn.
Med härdad ragg, en högrest best, vars lynne tordes spak

En krigares hamn, har äntrat vårt land
En konunga son, foren hit

Gäckad, prövad, narrad, hånad, blevo götars son
bidar vrede, bort i skoters land.
Vänder åter, ryktbar, härdad med mantalig här
Med broder, och vän, de tre i vilddjurs hamn.
Åter gästar han min dröm

I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Vreda björnar och en stridslysten galt
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Dräpande folket, ty vårt rike stacks i brand
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Med skeppshästar vida och ulvar i stor flock
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Dräpande folk, ty vårt rike står i brand
Den första gång han gästade min sömn,
med lynne så blitt, han foren ej i nid
Den andra gång med vrede och järn, krävandes Ullåkers mö.
Åter gästar han min dröm

I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Vreda björnar och en stridslysten galt
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Dräpande folket, ty vårt rike stacks i brand
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Med skeppshästar vida och ulvar i stor flock
I drömmen jag ser, trenne höga hamnar
Dräpande folk, ty vårt rike står i brand


7. Krakes sista strid

Herre, vakna upp
Eran syster är här, med hat, svek, nid och stål
Räck mig, Sköfnung till min hand
Hennes klinga ska sjunga, låt höra hennes sång

Till en sista strid, en sista kamp, kallar på oss
En sista strid, vi ej döden rädes
till en sista kamp, kallar på oss

Hämta, det bästa mjödet fram
Hälsa Skuld vi är sorgfri, låt möta hennes grin
Samla, hären vid vår port
Vi är bundna till ödet, till nornornas dom

Fallna kämpar, stiger åter upp
De döda reser, lik som går igen
Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod
Samman vi kämpar, Krakes sista strid

Där de tågade ut, prydda brynjor och spjut.
Vigdjärvt och stålhärdat folk.
Till blodfränkans svek, och till hugstor svärdslek
En fejd mellan syster och bror

I den slakt som där stod, flöda man mod och blod
Jämna var härarnas prov
Driven av guld, ondsinnad var Skuld
Vars sinne var fyllt utav rov
Före konungen stred, en slagbjörn så vred
ej pilar, ej svärdseggen bet
Men i fiendens hop, hördes sejdkonors rop
Som runor och dödsgaldrar slet
Med trolldom och nid, vändes strid.

Mitt i svärdsleken varm, under fegmärktas larm
Fälldes den hugstore drott
Rolf blev kastad i hög, väl prövad han dög
Sådan var konungens lott

Fallna kämpar, stiger åter upp
De döda reser, lik som går igen
Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod
Samman vi faller, Krakes sista strid


8. Dödskvädet

Svärd svingats har och spjutens ting jag utkämpat
Kämpat har, stridit har
Som ung jag färgat spjut och mången segrar jag vunnit
Blodat mark, stridigt stark

Asar bjuder mig hem,
döden är ej av sorg
Oden välkomnar mig
och skrattande vill jag dö

Diserna sända hit
från Härjafaderns eviga hall
Oden välkomnar mig.
Med Asar jag bälgar mitt öl

Svärd svingats har, och spjutens ting jag utkämpat
Skrattande vill jag dö



Lyrics in plain text format



Main Page Bands Page Links Statistics Trading list Forum Email Zenial