Nasheim
Jord Och Aska
1. Att sväva över vidderna
Låt mig sväva över vidderna i nattsolens glans,
låt mig bli till en dimma, följa irrblossens dans
Låt mig uppgå i etern, låt mig slutas omkring
stjärnorna, skogen, bliva alls ingenting
Låt mig gälda med livet för denna min dröm,
låt mig giva mitt ändliga för evighetens sömn
Låt mig lyssna till den alltets sång som kanske sjungs ännu
men som dold bakom världens larm väntar
Väntar
Men jag är sten, jag är berg, jag är ålderstyngd och grå
och jag vandrar ingenstädes men vacklar ändå
Och jag är mull, jag är jord, jag är skapt av sur ved
som i markerna murknat, de som fordom jag red
Och jag är aska, utbrunnen, jag är svartnad och skör
och blåser med vinden dit lidelsen dör
Men jag vill sväva över vidderna i stjärnhimlens glans
och dö som en dimma, och begravas ingenstans.
2. Grå de bittert sådda skogar
Grå de bittert sådda skogar jag vandrat,
och döda
Askbeströdd jord, och i den:
glöden
helt liten
Jag sprider den varsamt för vinden
och hoppas på brand
En sekund av ljus
och en hetta att dö i
för den som förstår
men som gråta kan ej
Mitt sista av vilja blir vind och jag blundar –
3. Sänk mig i tystnad
Sänk mig i tystnad,
mitt blod är tungt
det längtar till sitt dunkla ursprung – jord.
Låt allt bli tystnad,
låt döden komma
allt kött, all rost och aska vid hennes bord.
Jag hör hennes vingar dåna.
Svep mig i gravdräkt,
fäst mig i jord.
Jag strävar mot mitt slutgiltiga – död.
När jorden skymnar
blir blott hon kvar.
All ångest, sorg och längtan hennes bröd.
Jag förnimmer hennes värme.
Ty döden är vår mor.
Den enda i vars famn
utsläckes ledans lågor –
en trygg och fjärran hamn.
Lyrics in plain text format
