SORHIN LYRICS I Det Glimrande Morkrets Djup (1997) 1. Godhetens Fall 2. Nar Helvetet Kallar 3. ...Och Om Naten Min Sjal Dansar 4. Svartvintras 5. At Fanders Med Ljusets Skapelser 6. I Skuggan Af Nattens Herre 7. Sand Mig En Angel Att Drapa 8. Skogsgriftens Rike 9. I Det Glimrande Morkrets Djup 1. Godhetens Fall SÅ kallt och Æde, denna natt skall dÆden gro Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer Till intet, trevande jorden faller i ro Aldrig mer ska ljuset pina NÄr ekden frÅn andra sidan brÄnner dess bo Till flykt, Kristus och de tolv tar AllsmÄktige herre, fÆrlorad och stupad RÆken stiger under himlen sÅ klar Evig Äro denna nattsliga rit Rus sÅ starkt, fÆr alltid i vener flyta Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt LÅt aldrig ljuset Återigen be I panik det ska mÆta sitt slut Vision sÅ kristall klar, lÅt mina Ægon se 2. Nar Helvetet Kallar Jag blickar ut frÅn berget fjÄrran Och hÆr ett skrik i den nattsliga tystnaden Jag lÄttar mina vingar Och flyger Æver nordlandets frusna vidder Jag hÆr vargens ylande tjut, Eka mellan de nakna trÄden Jag ser dÆdens mÄktiga tron, Resas pÅ det vidstrÄckta landskapet Som ett monument af sten DÄr i natten jag sÅg dess sken ædelagda Är gryningsljusets strÅlar DÄr i skogen demoner vrÅlar HÆga djupa mÄktiga skog DÄr Guds skapelser dog MÆrka dystra vidstrÄckta land DÄr mÆrkrets vÄsen vandrar i hand Jag svÄvar ensam genom en dunkel Och mÆrkt frysande himmel Jag kÄnner vreden Och min kraft stÄrks Ännu mer Jag speglar dÆden och dess rike I varje blick jag kasta Jag befriar min sjÄl frÅn kropp och blod Och fÅngas af mÆrkrets sylvassa klor 3. ...Och Om Naten Min Sjal Dansar Det Är natten dÅ mÅnen vilar i dimma Djupa dalar omger mig i mÆrka och bistra stunder Dit skuggor aldrig nÅr min sjÄl fÆralltid dansa Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig till en evig skog framfÆr mig Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig Ett sken, lyser pÅ mig i mitt hjÄrta, i min sjÄl en port, stÅr pÅ glÄnt i mitt hjÄrta, i min sjÄl En reflexion af tankar och kÄnslor speglas i tystnadens glans Med vidÆppna vener och fruset blod in i okÄndheten jag far 4. Svartvintras Vinter natt, sÅ kall och evigt dyster fÆr mig bort pÅ frostiga vingar Vinter skog, sÅ mÆrk och evigt sÆrjande fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt dÄr snÆn faller tÄt och betÄcker markens frusna jord I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar dÄr horisonten lyser svart och sorgen drÄnker glÄdjen Vinter vind, sÅ stark och genomtrÄngande Kom och ta mig bort Vinter sÆmn, sÅ djup och mÄktig Vagga mig i dÆdens famn I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa och de af ljuset borta Är I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ DÄr mÆrkret trÄnger djupt och ÆdelÄgger guds lilla skara TILLS DODEN ER ALLA TAR Natten faller genom min frusna sjÄl Djupt inom mig hÆr jag dess kall Jag far frÅn min kropp, tillfredsstÄlld och stark IklÄdd dÆdens mantel sÅ svart Allt blomstrande liv som aska blÅses bort Med ett vingsvep, livet i ruiner falla All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt Tills dÆden er alla tar FÆljeslagare af den falske svage profet Som givit oss all avsky och fÆrakt Era liv snart sin bane kommer att mÆta Vart ni Än fÆrsÆker gÆmma, dÆden er ser Knivar ska genomborra era hjÄrtan svaga Och det liv han sÄgs ha skapat ska i rÄdsla fly All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt Tills dÆden er alla tar Vi skuggar solen med vÅrt hat Hat som fÅr blommor att vissna Ingen frid, ingen ÅtervÄndo DÆden slukar era sjÄlar, syndens vita trÄlar Det som en gÅng var ett kristet liv Nu djupt i jorden gÆmmas 5. At Fanders Med Ljusets Skapelser MÆrkret faller Æver Svea vidder och som vargar vi jagar i natten Blodet dryper frÅn offer svaga i denna tid av guds fÆrfall Blott det bleka skenet frÅn mÅnen reflekterar vÅra skuggor NÄr vi far genom djupa skogar pÅ jakt efter kristet kÆtt Kristet kÆtt i kÄften min mÄttar min hunger och lust Kristet blod i strupen min slÄcker min tÆrst och lÄngtan Kristet kÆtt i kÄften min utplÅnar allt ert hopp och begÄr Kristet blod i strupen min slÄcker allt ljus och dess avkomma FÆr alltid pÅ jakt efter ÆdelÄggelse jagar vi vidare i den tomma natten Ondskan flÆdar pÅ vÅr vÄg genom byar och Æver fjÄll PlÅgade skrik ekar dÄr vi drar fram blodsbelagd mark breder ut sig efter oss Blott ett svagt eko kvarstÅr nÄr vi helvetet nÅr 6. I Skuggan Af Nattens Herre ändlÆs vandring i fullmÅns skymning FÄngslad af den dunkla natten Blodsbelagd mark drÄnker min skugga FÆrhÄxar mitt mÆrka inre Pervers njutning nÄr jag plÅgas LÅgorna snart min sjÄl skall finna Jag Är det besatta mÆrkret I skuggan af nattens herre Jag brinner djupt jÄvla nere I skuggan af nattens herre Ohelig herre af djupets krafter FÆrnedrare af det goda Tusen fÆrenade sjÄlar svurna i blod Till ditt rike skall komma SjÄlar svurna att fÆralltid hÄrska FÆrenade dÄr stÅlet vener snittar Jag Är det besatta mÆrkret I skuggan af nattens herre Jag brinner djupt jÄvla nere I skuggan af nattens herre 7. Sand Mig En Angel Att Drapa FullmÅne, en vision af Satans Æga sÅ rund och kall i natten den skina FullmÅne, ett sken i mÆrkret sÅ stark och skÆn Är min pina I detta onaturliga skede jag dig drÄpa i starkaste vrede Dagens skinande ljus till graven fara med ett sus Du som ingenting Är vÄrd jag dig sÄnda pÅ griftefÄrd BedrÆvelse, nÄr allt faller i kras Vemod, ditt sinnes stora ras Tragedi, nÄr ditt slut Är nÄra DÆden, en viktigt vis lÄra Din kropp, i eld och lÅga den brinna Din tid, i aska och stoft den fÆrsvinna Min sjÄl, i nattens mÆrker den jaga Min skrift, nu lÄses som dÆdens saga 8. Skogsgriftens Rike En trolsk tystnad sÄnker sig Æver landet af en svunnen tid En skugga kastas af vindarna genom skogens djup den fara MÅnljuset glimrar mellan trÄden skenet sÅ starkt det strÅla DÄr livet tar farvÄl, fÆrenas helvetet nattsliga stigar breder ut dess vÄgar En fÄrd genom livlÆsa vidder Ljuset Är passerat och slÄckt Kistan i jorden den ligga kroppen Är lÄmnad och begravd DÆdens lyster, omsluter min vÄg att vandra Ledd af mÆrkret, jag slutligen fann min tid och plats DÄr slutet nalkas, fÆrenas helvetet DÄr Æppnas dÆdens port framfÆr mig DÄr fÆrblir mÆrkret evigt inom mig och skogens grav min sjÄl befriar 9. I Det Glimrande Morkrets Djup æver blodsdrÄnkta vidder kala Glimrande land, bered min vÄg af sorg KÄra smÄrta, lÅt min sjÄl till dig dala LÅngt dÄr borta, jag skymtar dÆdens borg MÆrker! I mitt hjÄrta, trÄd fram! DrÄnk mig i din sorg, svep ditt kalla tÄcke Æver mig Sakta, djupare jag sjunka BÄgare fylls med blod, natten mig tar MÆrker! I denna eviga natt Sveper som dimma, Æver forna fÆrglÆmda tider LÄngtan, fÆrde mig hit DÆden fryser min kropp, mina Ægon svartnar Jag faller djupare och djupare En kall hand mig till slut gripa Inget liv berÆr mig, inget ljus mig nÅr I det glimrande mÆrkrets djup 1997 Near Dark Records