Nasheim Undergång (demo) 1. Ändlös flykt från tiden Dunkla stigar förde mig hit Långt bort från allting utom mig själv Fjärran från fränder, hus och hem Fjärran från hat och desperation På dunkla stigar en flykt undan tiden Ej född av rädsla utan avsky De dunklaste stigar leder Till ensamhet - det sista som är vårt Ur dunklet stiger solen Blodrött sken bådar en ny, tom dag Som en spådom om en meningslös död För dem som ut i stillheten skrika sina sorger Utan att få svar Här ligger döda, ruttnande kroppar Här kvävs vart ord av tystnaden Här är ej sorg, lögn eller svek Här ligger tiden begraven 2. Allt svartnar en becksvart höstnatt, till synes ändlös Omgiven av lika gränslös skog För alltid besatt av hat mörkt som natten För alltid sökandes vila Att korsa gränsen till evigheten Att finna evig frid Ensamhet lindrar men bot finns ej Bara den sista vilan helar En vandring mot skogens djup Sorgklädda själens lindring Ledd av ångestens mörka sken In i ensamhet för alltid Sökandet ändas en månlös höstnatt Redan var det mörkt som min själ Trodde ej mörkare fanns Men nu kryper svärtan inpå Bleka läppar ler en sista gång Kalla fingrar greppar bladet Himlen spyr tårar och vindarna skriker Blod värmer frusen mark Endast tomhet fyller mitt inre I ord likväl som mening Äntligen ändas plågan kallad liv Äntligen tar det slut Kvar finns ej hat, ilska eller hämndbegär Existerar gör endast ingenting Livet rinner sakta ur venerna Tomheten är oändlig Evig drömlös sömn kallar Smärtfri vila som aldrig tar slut Aldrig mer förpestas mitt inre Allt svartnar 3. Undergång Stigen hit är förlorad Avgrunden synes oändlig Blev strömmen för strid Att kämpa emot Blev strömmen så strid Att vårt blod sköljdes bort Döden omfamnar Den som tiden glömde Döden lever Där intet annat är I likgiltighet vi vandra I värdelös stolthet bland levande döda Varför sörjer ni era bortgångna När de aldrig ens har levt Ej längre skrattar ni Som trots allt fick smaka segerns sötma Ty på broarna ni brände stod ni även själva Faller gör ni, nedåt, norrut Ingen gud kan rädda er Den sista segern ska bli vår: Om döden tar oss Dör ni med oss Epilog: Evighetens slut Verdandi förblindad Själslig fimbulvinter Oundviklig undergång