Siebenburgen Ungentum Pharelis (demo) 1. Ungentum Pharelis När jag kyrkan lämnar Har mitt sinne redan glömt Prästens visa ord Tycks vara något som jag drömt Genom nattens skuggor Flyger jag mot kullar blå Högt på bergets topp Ser jag den Onde ensam stå I bolmörtsrus genom nattens timma Ty en ed är svuren Över djupa skogar Av vinden är jag buren Hans kropp är kall och fjällig Och han tar mig i sin famn Ni kallar honom Djävulen Men han har många namn Med kluven tunga viskar han Om guld som skall bli mitt I gengäld svingar jag det svärd Som han i elden smitt 2. Ut Ur Graven [Music: M. Ehlin, Lyric: M. Ehlin] Vingslag, dova och dystra Slår genom natten Upp mot tornet, på bergets topp Där skuggor leker i vinden I månens sken, slår besten ned Han vädrar blod.... Med skarpa klor han klöser Det vackra livet bort Han har kommit ifrån graven Han har kommit från sin grav Han som är ond, har sluppit lös Han har kommit från sin grav Vingslag, dova och dystra Slår genom natten Bort från tornet på bergets topp Där klagan hörs i vinden I gryningsljus, slår besten ned Vid hans kalla krypta Lägger sig tillrätta För att åter vila 3. Morgataria [Ent grauvgaard eh darn distri'ier re'thrift....] Bortom skogens dystra skuggor Avbelägen, kall och dunkel Finnes en plats som stått i sekel Obeträdd, i glömska fallen Återkallad av mitt sinne Likt en dröm av dimmor höljd Dess mossbelupna portal står ännu Höljd mot ett dunkelt himlavalv Morgataria; här vilar jag, dock i frid Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav Av feber förhärjad, blek som snö Slumrar jag i fuktig bädd Redd av mossa och vissna löv I väntan på en dyster natt Elden har falnat i solnedgången Jag reser mig från min ensliga grift I flämtande fackeksken jag vandrar Mot det liv jag en gång ägt Morgataria; här vilar jag, dock i frid Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav Morgataria; månbelysta necropål Morgataria; frostbeklädda själagård 4. Nattens Väv Stilla bryter vågor Sönder den solnedgång Vilket banar fram ett slut För dagens sista ljus Skepnader i mörkret Sakta stiger fram Ylar imot Månen Som tar dom i sin famn Skuggor växer långa Likt nattens egen väv Jagar genom skogar Tills dagen åter gryr Solens första strålar Skänker åter frid Åt det liv som varit Och som komma skall Men denna falska illusion Om ljusets makt är kort Ty när kvällen nalkas Blir mörkret åter fött LINE-UP M.Ehlin - Vocals, guitar A.Rosdahl - Drums F.Brockert - Bass L.Ekström - Guitar