Svart Våran Tid är Förbi Den Absoluta Tomheten (The Absolute Emptiness) iskalla vindar från fördärvets dalar ett tecken på den tid som väntar för min framtid är dunkel ständigt går jag ovetandes om det som komma skall kronisk ångest, psykisk cancer vilse sedan lång tid tillbaka vilse i livets ödemarker, ensam och frusen mentalt våldtagen, ett skal av mitt forna jag väck mig, väck mig från denna mardröm allt för länge har jag vistats i den absoluta tomheten allt saknar mening, allt saknar förnuft väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig väck mig, väck mig Mot Dödens Slätter (Towards the Fields of Death) hissa segel, lätta ankar nu bär det av, mot dödens slätter låt dig inte skrämmas av dess namn vad kan vara sämre än den bistra verkligheten vi väljer att leva i? ta farväl av de du håller kärt det finns ingen återvändo nu detta skepp seglar bara åt ett håll mot mörkret, in i ovissgeten en enkelbiljett, en enkelbiljett till tomheten till en plats där dunklet har sin fästning ge mig denna förmån, att åka härifrån tillåt mig inte att komma tillbaka Dessa Kedjor, Dessa Bojor (These Chains, These Shackles) dessa kedjor håller mig fast dessa bojor hindrar mig förankrad till livets kval för alltid en slav dessa kedjor är oförstörbara dessa bojor får jag inte loss jag är fast här för evigt i denna så kallade verklighet detta är mitt öde att för alltid vara en slav under livets kalla hand ångest dessa kedjor håller mig fast dessa bojor hindrar mig och den enda passande nyckeln är livet självt...