Vanhelgd
Atropos Doctrina
1. Saliga äro de dödfödda
Här finns ej tid för hjär. Ingen tid för hopp. Ty himlens svar är blott dödfödda barn. Blott svält och gråtande mödrar.
Ingen tid för änglar. Ingen tid för bön. Ty himlens svar är blott galgbackar. Blott snaror och leende bödlar.
Här finns ej tid för hjär. Ingen tid för ungdom. Här finns ej tid liv. Ty himlens svar är blott dödgrävare. Blott kistor, urnor och aska.
Här finns ej tid för ära. Här finns ej tid för krig. Ty vad hjälper svärd mot mager jord. Mot torka och tomma kvarnar.
Och vad hjälper hopp mot liens egg, mot likmask och nygrävda gravar.
Här finns ej tid för systrar. Här finns ej tid för bröder. Ty vad hjälper band av levrat blod. Mot gamar och ensamma vargar.
2. Kom dödens tysta ängel
Vakna, res dig, stig upp ur din grav. Och axla all jordens smuts, bär all dess ris och plåga. Fjättrad vid träldomens ok. Livegen på knä, ber om nådens bot.
Men här dväljs blott gammal tystnad. Här dväljs blott ingrodd avsky.
Stöpt I livsledans skärseld. Född med snaran kring din hals. Ur elden, ur glöden, I askan. Men I köttet brann blott själens farsot.
Vakna, res dig, stig ned I tidens damm. Ty din kropp är min grav och vårt självförakt vårt tempel. Blekt andas gravlyktans sken. Möt ditt Styxdop, en flod ur öppen ven.
Men här dväljs blott gammal tystnad. Här dväljs blott ingrodd vanmakt.
Stöpt I livsledans skärseld. Född med snaran kring din hals. Ur elden, ur glöden, I askan, Men I köttet brann blott själens farsot.
Kom Azrael med dödens stilla vind. Kom Israfil med bud om alltings slut. Kom Gabriel med svärdet I din hand. Kom Azrael, kom dödens tysta ängel.
Staplar allt nedärvt hat till ett vakttorn av ben. Likt en vålnads triumf, blott ett mausoleum. Vakna res dig stig ned I din grav och grip hårt I dödens benhand. Här finns ingenstans att fly.
Kom Azrael med dödens stilla vind. Kom Israfil med bud om alltings slut. Kom Gabriel med svärdet I din hand. Kom Azrael, kom dödens tysta ängel.
3. Ofredsår
Jag är din låga, din strid, ditt stål. Och I ditt namn skall de blöda. Jag är ditt hat, din lie, din hand. Och I ditt namn, skall vi skörda.
Avund smitt till järnegg begravd I brödrarygg. Döpt I blod och stöpt I hat.
Låt järnet bita I kött, I ben. Låt blodet väta jord och sten. Svält, farsot och ofredsår.
Likt namn I sten huggs hämnden djupt. Djupt I hjärta, själ och rygg. Likt hand av stål, griper kätting hårt. Hårt kring tanke, tal och hals.
Avund smitt till järnegg begravd I brödrarygg. Döpt I blod och stöpt I hat.
Låt järnet bita I kött, I ben. Låt blodet väta jord och sten. Svält, farsot och ofredsår.
Låt hungern äta folkets kropp. Låt missväxt tära nationers hopp.
Låt tärar falla I öppen grav. Låt döden stilla all livets kval. Låt döden stilla all livets kval.
4. I ovigd jord
Min herres land är ett ingenmansland, ett eldhav utan gränser. Min herres röst är stormens vrål. Blixt, regn och hagel. Hör åskans dån!
Min herres blod är flodens ström, vågen, träsket och havsdjupet. Min herres sådd är förgänglighet. Jakten, utsädet, skörden. Förruttnelsen.
Ty detta land är ett ingenmansland. Och denna jord är blodmätt jord. Och eran tid är utmätt tid. Ty eran makt är stulen makt. Ty detta land är ett ingenmansland.
Ty detta land lyder dödens hand, ett blodbad utan gränser. Skövlar nådelöst I folkdjupet. En namnlös, ansiktslös, massgrav. I ovigd jord.
Detta land är et ingenmansland. Och denna jord är bloodmätt jord. Och våran tid är blott järnets makt. Ty detta land är ett ingenmansland.
Ur gudahand blott falska löften. Ur kungahand blott svek blott plikter. För fädernesland på led till slakten. Ett ingenmansland med blod via väter.
Så gräv min grav I ovigd jord. Fredlös I ett ingenmansland. Så gräv min grav I ovigd jord. En hedning I ert ingenmansland.
Så gräv min grav I ovigd jord. Fredlös I ett ingenmansland. Så gräv min grav I ovigd jord. En hedning I ert ingenmansland.
5. Atropos Hymnarium
Ära galgen, du stridens hand. Prisa graven du bönens lamm. Vörda döden du liets träl. Ty av jord du levt och jord du snart när.
Vörda döden du livets träl. Ty av jord du levt och jord du snart när. Ära galgen eders majestät. Ty er kistas guld snart bytt mot ben och mull.
Livslågan flämtar, doms-kloc-kan klämtar.
Så som maskar I själen, såsom röta I hjärtat. Så som I helvetet, så och på jorden.
Vörda döden du stridens hand. Ty ditt järn skall rosta, och ditt livsblod offras. Prisa graven, o ni bönens lamm. Ty ert kors skall multna och era knotor vitna.
Själasvält, själadöd och vånda. Allt liv blott kval, blott träldom, blott smärta.
Din tråd I Atropos hand. En skalle I var vågskål. Tidlös, tidlös äro svärtan. Evigt, evigt vårt mörker. Såsom innan, såväl efter jordelivets plågor. Själasvält, själadöd och vånda. Knäböj inför den dövblindes nycker!
Livslågan flämtar, dom-skloc-kan klämtar.
Så som maskar I själen, såsom röta I hjärtat. Så som I helvetet, så och på jorden.
Vörda döden du livets träl. Vörda döden eders majestät. Vörda döden du stridens hand. Vörda döden ni bönens lamm.
6. Galgdanstid
Höj ditt glas, höj ditt svärd! Ty denna tid är snart vår tid. Nu slår klockan, nu slår lien! Ty denna tid är skördetid.
Vässa stål, och tvinna rep. Ty denna tid är hämndens tid. Skär dem djupt och häng dom högt. Ty denna tid är galgdanstid!
Ty denna tid är galgdanstid!
Skyl din dolk och vakta tal. Och slå ditt rep o knyt det hårt.
Och skär dem djupt och häng dom högt. Ty denna tid är galgdanstid! Ty denna tid är galgdanstid!
Häng, häng, häng dem högt. Låt korparna kraxa galgdansens sång. Skär, skär, skär dem djupt, må blodet släcka skarprättartörst. Häng, häng, häng dem högt. Låt korparna kraxa galgbackens sång. Skär, skär, skär dem djupt, må blodet släcka skarprättartörst.
Ty denna tid är galgdanstid!
Ty denna tid är galgdanstid!
Ty denna tid är galgdanstid!
Ty denna tid är galgdanstid!
7. Kerernas törst
Lyssna hör avgrundens sång. Sirenen kallar ur bråddjupet. Viskar om armod, om undergång. Stäm upp I hymnen till odjuret.
Ur Erisfrö väckt, en löpeld av skräck, bly I blod och lik I jord.
Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Låt Eris njuta sin skörd. Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Må Kererna stilla sin törst.
Skåda den store segraren, blint slå lien I folkdjupet. Medusa blickar över slagfälten. Bär vittnesbörd, buga inför odjuret!
Drick strid, drick seger! Låt oss dansa I eld och blod, I eld och blod. Träl och fattighjon, gnager kungaben, äter skallen ren. Farsotfågel törstar hjälteblod och vädrar likjord. Kererna vittrar sitt slagfältsrov, törstandes likdansen.
Likt Niobes tårar faller aska, sot och glöd. Salt I sår och salt I jord.
Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Låt Eris njuta sin skörd. Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Må Kererna stilla sin törst.
Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Kom dansa med Eris I natt. Drick vanvettets skål, sjung krigskonstens lov. Må blodspillan stilla vår törst, Kerernas törst!
8. Gravjordsfrid
Krökt under kistan, bruten och svag. Kort spanns den tråd som mäter vår tid. Kall är den stjärnlösa tomheten mellan oss. Och livet, livet flyr, likt sand I din hand.
Vi springer, men döden rusar ikapp oss. Dimmar blick, kröker rygg, under likkistans tyngd. Och benen sjunker djupt, djupt ned I gravjorden. Må kistan, må stenen skänkja oss frid.
Vilsna likt gastar hemsöker vi tidens ruin. Och ingen, ingen blott vi, begråter vårt nederlag.
Vi springer, men döden rusar ikapp oss. Dimmar blick, kröker rygg, under likkistans tyngd. Och benen sjunker djupt, djupt ned I gravjorden. Må kistan, må stenen skänka oss frid.
Må kistan, må stenen, må graven skänka oss frid. Må kistan, må stenen, må graven skänka oss frid.
Lyrics in plain text format
