Solens Rötter

1. Döpt I En Jökelsjo

Isvind, frostvind i armodsbunden skrud
En ljudfyyld fristad at vinterrikets sändebud
Han som föddes under polstjärnan, i sträng köld
Under stormslitna skarvidders gnistrande sköld

Elementen symboliska avbild,
En dödskallevit snögestalt
Med norrskenblick som flammar vild
Och blixtrar i samklang med allt
Vishjärtad och med skuldror som alpkedjor vida,
Det äventyrsgivande landskapets medelpunkt
Med istidsdraken fader jökul vid sin sida
Som ligger stilla och andas tungt

Döpt i en jökelsjo
Invigd i utopin
Med glaciärvärldens deltaö
Välvd i periferin
En vintrig kröningsrit
Med vinden som poet
Fjättrar denna eremit
I sin universalitet

Stjärnkartan ristas över hans rygg
Av drakens frostklor, som stillsam och skygg
Förtäljer om dess ursprung i ett sällsamt kvad,
En ohörd visdom, ett oskrivet titelblad
Dopfunten, en vak i glaciärskorpans yta
Och stormen tjänar som energisk psalm
Knäböjd pa frusen bädd ses han flyta,
Pa solmejslade block, pa vattenkristallers malm

Där iskolosser byggs pa varje sekund och minut
Och det arktiska kungadömets monark ligger stolt
Hans karga rike verkar segra till slut
Över den likbleka solens trevande revolt

[English translation:]


Icewind, frostwind in poverty-bound garb
A soundfilled refuge for the messenger of the wintry realm
He who was born under the North Star, in bitter cold
Under the sparkling shield of storm-torn plains of crust

Symbolic image of the elements,
A skull white shape of snow
With a gaze of northern lights which blazes wildly
And flashes in harmony with everything
Wise at heart and with shoulders like wide Alpine ranges,
The center of the adventure-giving landscape
With the Ice Age dragon Father Glacier by its side
Who lies calmly and breathes heavily

Baptized in a glacial lake,
Initiated into the utopia
With the delta-isle of the glacier world
Arched in the periphery
A wintry rite of coronation
With the wind as poet
Fetters this hermit
In its universality

A star chart is carved in his back
by the dragon's frost claws, that calmly and shyly
Tells about it origins in a strange song,
An unheard wisdom, an unwritten title page
The baptismal font, a hole in the surface of the glacier's crust
And the storm serves as an energetic psalm
Kneeling on frozen bed he is seen float,
On blocks chiselled by the sun, on the ore of water crystals

Baptized in a glacial lake,
Initiated into the utopia
With the delta-isle of the glacier world
Arched in the periphery
A wintry rite of coronation
With the wind as poet
Fetters this hermit
In its universality

Where Ice hulks grow every second and minute
The monarch of the Arctic Kingdom lies proud
In the end his barren realm seems to prevail
Over the fumbling revolt of the livid sun

2. Perfektionisten

Ur Vincis ide väcktes tidernas universalgeni
Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal
Studerade allt fran faglars lyftkraft till vattnets
En fackelbärare av renässansens människoideal

Varje penseldrag vägdes pa guldvag,
Landskap efter landskap manades fram
Men även missnöjet i hans kritiska hag
Förgrenades fran denna stam

Han smakade kunskapstörsten som lag begraven,
En torka som ej kunde släckas av världshaven

Hans tankar växte sig höga likt tinnar och torn,
I konstnärlig anarki,
I experimenterande alkemi,
För att stiga med vingat maskineri
Högt over tinnar och torn

Naturen var livets encyklopedi,
Dess bilder befäste hans teser
Fran mekanik till organisk anatomi,
Landet emellan? Genialiska synteser!

Studier i konst och arkitektur
Optic, geologi och botanikens hela ätt
Men perfektionen blev till sist en bur,
Och han kunde ej ens färdigställa ett enda porträtt

Ty nyfikenhet var hela hans vision
Och finna outforskade grenar
Att färdigställa var att avsluta sin progression,
Och sälla sig till statiska stenar

[English translation:]


From the den of Vinci the greatest polymath of all time was awoken
With a brush in the hand, but the palette in the hall of mind
Studied everything from the lift force of birds to the kinetic energy of water,
A torch bearer of the Renaissance's human ideals

Every brushstroke was weighed on golden scales,
Landscape after landscape was urge forth
But also the dissatisfaction in his critical mind
Was branched off from this stem

He tasted the thirst for knowledge which lay buried,
A drought which could not be quenched by the oceans

His thoughts grew high like pinnacles and towers,
In artistic anarchy,
In experimenting alchemy,
To rise with winged machinery
High over pinnacles and towers

Nature was Life's encyclopedia,
Its images proved his thesises
From mechanics to organic chemistry
The land in between? Brilliant synthesises!

Studies in art and architecture
Optics, geology and the whole family of botany
But the perfectionism eventually became a cage,
And he could not even complete a single portrait

For curiosity was his whole vision
And to find unexplored branches
To complete was to finish his progression,
And to join static stones

3. Spirar Och Gror

Ett varregn seglar fram och sprider sin väta
Över marken, som tänd av tidens laga
I denna längtans trakt har ljusdroppar börjat fläta
Sommarväven som ivrigt vill atertaga

Livskraftens gatfullhet
Spirar I växandets vard
Tämjd av jordens fruktbarhet,
Ett myller förenas I ett ackord
Livskraftens gatfullhet
Andas i stillhet och storm
I ett kretslopp byggt mot evighet
Likt spruckna droppars aterskapade form

I en tid när varje frö väcks för sin resa
Ur sin kapslar, förhemligade men fria
Spridda av vinden för att beträda glesa
Vidder, som de har kommit för att befria

Ur vintrig skepnad höjs världen nyansrikt
Och varens skira grönska först
Där, smältfloder ljuder orkesterlikt
Och mildrar jordskorpans oändliga törst

[English translation:]


A spring rain sails forth and spreads its water
Over the ground, as if lit by the flame of time
In these lands of yearning, drops of light has begun to plait
The web of summer which eagerly wants to return

The mystery of viability
Sprouts in the care of growing
Tamed by the earth's fertility,
A multitude is united in one chord
The mystery of viability
Breathes in stillness and storm
A cycle built towards eternity
Like the recreated form of burst drops

In a time when every seed is awoken for its journey
From their capsules, secret but free
Spread by the wind to tread sparse
Expanses, which they have come to set free

From wintry shape the world raises rich in nuances
And the bright greenery of spring first
There, rivers of melted snow sound like orchestras
And ease the unquenchable thirst of the Earth's crust

4. Kosmosaik

Ur medvetandets reflexer
Skapas magnifika salar och modesta rum
Det lilla krymper, det stora växer,
Växer utanför universum

Där arstiders utspridda glitterstänk
Förenas i varje stjärna
Ty vinterköld och sommarblänk
Delar samma kärna

Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även

Om ditt sinne är tyngre än jordens själv
Och av fa nyanser rik
Sa dras den till Vintergatans silvriga älv,
Mot höjdernas kosmosaik

En motpol till själva tidens rynkor
Virvlar pa himlens svarta hav
Och beglänser hällar some ej räds sina skrynklor,
Bebodda av vide, mossa och lav

Ljusvagors böljande karisma
Sätter alla skyar I brand
Som träffar ögats prisma
Och för mig till förlovade land

Forma handen till en kikare
Riktade den mot mörka väven
Som tjänar som fantasins berikare
Och din själ lyfts till mangloben, även

“Om ditt sinne är tyngre än jordens själv”

[English translation:]


From the reflexes of the mind
Magnificent halls and modest rooms are created
The small things shrink, the large things grow
Grow outside the Universe

Where seasons' scattered sprinkles of glitter
Are united in every star
For the cold of winter and the splendour of summer
Share the same core

Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also

If your mind is heavier than Earth itself
And rich from few nuances
It is drawn to the silvery river of the Milky Way,
Towards the cosmosaic of the heights

An opposite to the wrinkles of time itself
Whirls on the black ocean of the sky
And shines on rocks which are not daunted by their creases,
Inhabited by willow, moss and lichen

The billowing charisma of light waves
Lits all skies ablaze
Which hits the eye's prism
And takes me to promised lands

Form the hand to a telescope
Aim it towards the dark web
Which serves as the enricher of imagination
And your soul is lifted towards the globe of the moon, also

"If your mind is heavier than Earth itself"

5. Idétemplet

En tanke bygger nya mönster,
I tanken ligger världsalltet gömt
Den öppnar stängda portar och fönster
Och fann sin stig i det vi redan glömt

Der föregaende tanken, som bar en historia
Av tänkarverksamhet
Uppväckt sken den av skapandets gloria
Men dömd att förnya sin singularitet
Den bröt sig fri, fran sina ursprungstömmar
Och skänkte liv at gangna drömmar
En elektrisk impuls som klarade sin examen:
Att verka bortom den fysiska lekamen

För var och varenda konklusion
Som lämnar idéernas hus
Skapas ett kosmos, en ny sektion
Av funderingar och brus

Som sedan blir till nya ord,
En egen existens
Ord pa ett papper, pa nagons bord
Blir till tankekondens

Som droppar in i dennes liv
Och förändrar dennes inkarnation
Lägger sedan grunden för nya initiativ,
Det här är en tankes evolution
Och i varje sekund som tiden ger
Vidgas dess gesäll
I dess kollektiv blir det fler, allt fler
Som stiger mot skyarnas pall

De brinner till och faller bort
När uppdraget är slut
Men kan aterväckas fran glömskans fort
Om vi manar dem en minut

Da pralar de i full ornate,
I de klaraste kulörer
Ur hjärnans sal, en frisk sonat
Besjunger dessa aktörer.

Dessa tankar bygger nya mönster,
I tankarna ligger världsalltet, gömt
De öppnar stängda portar och fönster
Men de fann sin stig I det vi redan glömt

[English translation:]


A thought builds new patterns,
The Universe lies hidden in the thought
It opens closed gates and windows
And found its path in that which we had already forgotten

The previous though, which carried a history
Of activity of thinking
Awoken it shone with the halo of creation
But doomed to renew its singularity

It broke free, from the reins of its origin
And gave life to bygone dreams
An electric impulse which passed its exam:
To work beyond the physical body

For each and every conclusion
That leaves the house of ideas
A cosmos is created, a new section
Of thoughts and noise

Which then turns into new words,
An existance of its own
Words on a paper, on someone's table
Turns into a condensation of thoughts

Which drips into his life
And changes his incarnation
Then makes the foundation for new initiatives,
This is the evolution of a thought
And in every second gifted by Time
Its journeyman is widened
In its collective there become more, yet more
That rise towards the skies' covering

They burn shortly and fall away
When the task is completed
But can be awoken again from the castle of oblivion
If we urge them for a minute

Then they shine in full ornamentation,
In the brightest of colours
From the hall of the brain, a fresh sonata
Extols these actors.

These thoughts build new patterns,
The Universe lies hidden in the thought
It opens closed gates and windows
And found its path in that which we had already forgotten

6. Naturens Mystär

I en distanserad riktning
Förstärker det bjärta prismat sin vag
En förtätning som bildar nyansers skiktning,
Det är vattnets och markens dialog

Som talar ut vid färgernas brott
Se, regnbagen materialiseras
Vattendroppar blir vindbryggan till kosmiska slot
Mer fjärran än molnriket, där vätan fördelas

Med ljuset brytning, en lodrät bro
Som tvingar min skugga att lysa
I spöklika kulörer som I urgammal tro
Fick varje själ att frysa
Spektralfärgers rena väsen formas
Och flyktar mot en regnskrudad sky
Där vattnets vidgande aura stormas
Av de energimönster som skapar hela min vy

Och förkroppsligar alla magiska stunder,
Essensen av harmoni och skönhet
Jag anar den osynliga delen därunder
Guidad av seklers egen erfarenhet

Var hälsad du sjufärgade dynasti
Som lindrar min angest och förlöser själens energi

[English translation:]


In a distant direction
The bright prisma augments its wave
A condensation which forms the stratification of nuances
It is the dialogue between the water and the ground

That speak up where the colours are refracted
Lo, the rainbow materialises
Drops of water become the drawbridge of cosmic castles
More distant than the realm of clouds, where the water is divided

With the light's refraction, a vertical bridge
Which forces my shadow to glow
In ghostly colours which in ancient belief
Made every soul freeze
The pure beings of spectral colours are formed
And flee towards a sky dressed in rain
Where the widening aura of the water is stormed
By the patterns of energy that create my entire view

And embodies all magical moments,
The essence of harmony and beauty
I can barely make out the invisible part below
Guided by centuries' own experience

Hail to you, seven-coloured dynasty
Who ease my anguish and set the energy of the soul free

7. Att Bygga En Ruin

Kollaps är tillstandet vid alla koordinater
När ridan gar upp pa naivitetens teater

När moder jords talamod tryter,
När människan kväver hennes blom
Da, världsalltets väldiga kör ryter
Och förkunnar sin fatala dom

Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag
Likt den i kakofonins smedja
Där röken ligger tät bade natt och dag
Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja

Elden spyr ut sitt vildröda sken
Och förbränner markens hjärta
Flammor som dansar over mortalitetens scen
Tills allt är förbränt och höljt i svärta

En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav
Landskapets själ är förvänd och spräckt
Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav
Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt

Gra är varje fjäril, kall är varje äril
Och skuggor tränger bort ljuset
Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda
Och tömt är visdomskruset

Alla ängar har mist sin forna prakt,
Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt
Där livlöshetens stjärna brinner
Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner

[English translation:]


Collapse is the state at all coordinates
When the curtains go up at the theatre of naivety

When Mother Earth's patience runs low,
When man suffocates her blossom
Then, the universe's enormous choir roars
And announces its fatal judgment

The hammer of ruin strikes with increasingly heavy blows
Like the one in the forge of cacophony
Where the smoke lies thick both night and day
As a gesture that we are forging the chain of ruin

Fire spews out its wild red light
And burns the heart of the land
Flames that dance over mortality's scene
Until all is burnt up and covered in blackness

A wide-streched desert creeps forth where once a glimmering sea billowed
The soul of the landscape is warped and cracked
Nature's grave is thus sculptured by human hands
Until the world is adorned by the garb of chaos

Every butterfly is grey, every fireplace is cold
And the shadows force the light away
Forests have begun to bleed, every crop is suffocated
And the cup of wisdom has been emptied

All meadows have lost their former splendour,
The strings of the harp of foolishness resound in this land
Where the star of lifelessness burns
With a cold light which we will never overcome

8. Stralar

Under flitens lampa hon äntrade sin scen
För att fälla masken fran ämnen fördömda
Och bryta förtrollningen hos dessa stralningsfenomen
Som bor och verkar I det gömda

Med mödans aror pa en obruten ocean
Av omvärldens passivitet
Beseglade hon materialens mystiska karavan
Med vindflöjeln pekandes mot osynlig radioaktivitet

Sinnet brann av förundran och oförställd passion
När mörkret upplystes av isolerat radium
Dock tärde dessa studier som den yttersta erosion
Och lidelsen blev ett lidande I cellernas rum

Uppbyggnad, egenskap och omvandling
Är orden som ekar i din livshandling

Marie Curie; din ande är fri
Fran ouppfyllda drömmar
Du tog kemi till radiologi
I alfapartiklarnas strömmar
Marie Curie; din strävan i
Att förädla experimentens metoder
Skapade en helt nya akademi
Och du blev dess ledstjärna och möder

[English translation:]


Under the lamp of diligence she entered her scene
To make the mask of cursed elements fall
And break the spell over these radiation phenomenons
That live and work concealed

With the oars of toil on an unbroken ocean
Of the passivity of the world around
She sailed the mystic caravan of the materials
With the weather vane pointing towards invisible radioactivity

Her mind burned with fascination and undisguised passion
When the darkness was lit up by isolated radium
Yet these studies consumed like the utmost erosion
And the passion became a suffering in the cells' rooms

Structure, attribute and transformation
Are the words that echo in your life's work

Marie Curie; your spirit is free
From unfulfilled dreams
You took chemistry to radiology
In the currents of alpha particles
Marie Curie; your ambition
To refine the methods of the experiments
Created a completely new academy
And you became its guiding star and mother

9. Fran Materia Till Ande

“Transformera eder till levande Filosofiska Stenar” – Dorneus

Exoterisk var metoden som blev till kemiska förgreningar
Pa ytan var malet att transformera kvicksilver till guld,
Men det esoteriska ändamalet: kroppens och själens huld

Symbolikens hemvist,
Moder till psykologisk analys
Driven av en ivrig animism,
Att finna de besjälade tingens dialys

Ande och natur der förlovade helhetstillstandet
Dock har mangen sökt dess skatt och förlorat förstandet
Evighetens lycka vilar I cirkulär destillation
Likt Paracelsus tanke som Newton tog som en instruktion

Fran materia till ande, fran tingens trysta sfär
Jag följer elementens stigar bortom: nu och här
För att finna ämnenas hemligheter, i yster reagens
I kemins breda degel och skada gatans essens

Utvecklingsprocessen av prima materia är tänd
Jag väpnar mig mot projektionernas mästare
”Tills den merkuriska ormen ligger ärrad och bränd”
Gisslad är illusionernas frestare

Mitt Opus är fullgjort men snart sinar drömmen
Aterskapandet av helheten maste hallas vaken
Den lilla konjunktionen skall väckas fran dess gömmen
Medvetandets sol slukas av den vinglösa draken

Ur kärlen proväde ormen att fly
För att förmörka min inre försoning
Min ande, som nu skall stiga och gry
Fran logosprincipens boning

[English translation:]


"Transform yourselves to living Philosofical stones" - Dorneus

Exoteric was the method which turned into chemical branchings
At the surface the goal was to transform mercury to gold,
But the esoteric purpose: the care of the body and the soul

The home of symbolism,
Mother of psychologic analysis
Driven by an eager animism,
To find the dialysis of the animate things

Spirit and nature the promised state of entirety
Yet many has sought its treasure and lost their sanity
The happiness of eternity rests in circular distillation
Like Paracelsus' thought which Newton interpreted as an instruction

From matter to spirit, from the things' silent sphere
I follow the paths of the elements beyond: now and here
To find the secrets of the elements, in frisky reagent
In the wide crucible of chemistry and to behold the essence of the riddle

The evolution process of prima materia is lit
I arm myself against the master of projections
"Until the Mercurian serpent lies scarred and burned"
The tempter of illusions is lashed

My Work is fulfilled but soon the dream runs out
The recreation of the entirety must be kept awake
The tiny conjunction shall be awoken from its hiding places,
The sun of consciousness swallowed by the wingless dragon

From the vessels the serpent tried to escape
To darken my inner reconciliation
My spirit, that now shall ascend away and rise
From the dwelling of the logos principle

10. Vad Aftonvindens Andning Viskar


[English translation:]


Lyrics in plain text format

Main Page Bands Page Links Statistics Trading list Forum Email Zenial