Vintersorg
Till Fjälls, Del II
1. Jökelväktaren
Här på urtidsjökelns hårda formering
Finns min största frände
Den rörliga landisen med enslig postering
Vid jordaxelns norra ände
Dock timar ett uppbrott vid skylda hällar
Sakta framglidande, en föränderlig koloss
Jökeln kalvar i dova åsksmällar
Under norrskenshavets arktiska bloss
Med farhåga står jag jökelvakt
I en försvinnande polardomän
Isstömmens hotande ökningstakt
Anrikas i en uppdämd ändmorän
Med farhåga står jag jökelvakt
Väx! Upp mot urbergets tron
Isströmmens hotande ökningstakt
Markeras av ilande erosion
Jag är upptäcktsresande vid drumlinens skärning
Bland blöta, upplösande berg
Havsytan höjs av glaciären dess kärnfesta modersmärg
Nu breder värmen ut sina vida vingar
Över blockmarker mot nordlig pol
Se! Hur förorenigars verk nådlöst svingar
Sin domedagshammare, under en ihärdig sol
Högkammens fjärrsyner förstärks i ögats lins
Också följda av tysta vinterstjärnor
När månskensnätter, så skimmrande att färger finns
Kastar ljus över järv och silvertänor
2. En Väldig Isvidds Karga Dräkt
På fjällviddens flodbädd, kristallisation
Av topparnas omfågsrika och vita prakt
Stormsvalans lägring och isolation,
Förändrar livsbetingelser för kantljungens tillväxttakt
Ismassivet sedimenteras til en dödisgrop
Likt en juvel hållen i ett stenlagt smyckeskrin
Vid trädgränsens vandring och permafrostens rop
Som kallar till både frihetsfröjd och brutal ruin
En väldig isvidds karga dräkt
Polarsjöns ursprung är återuppväckt
I jökelloppets skapelseakt,
Ett järtecken av inlandsisens makt
Av ursprungsmakter är livet störst
Förseglad under skedets beständiga isbark och block
En polhöjd fossiliserad av vinterstormens törst,
Frusenhet spridd över vandrarens flock
En lämning av tidsjupet i naturateljen
Springer av i förhäjande framfärd
Likt fjäkkugglans jakt i tungelsken
Genom tåredalens natt mot en befriande värld
3. Lavin
Ur fimbuls sköte nu tjälas vattenkristall
Luftiga snöskikt blir till fördärvets kungörelse
Nedåtfallande hängdrivor, snart drastiskt sammanfall
Det ovanliggande lagrets brådstörtande rörselse
Ett stillaliggande snöfält blir en rasande avgrund
Hör! Flaklavinens dova domedagsvisa
Glidlagren raskrevad bryter fram över berggrund,
Av blidvädrets växling har de börjat förlisa
Vi slukas i en frusen störtvåg
Lavinen rasar våldsamt
Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg
Livenen växer fruktsamt
Vi slukas i en frusen störtvåg
Lavinen lamslår med skräckfylld makt
Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg
Lavinen förseglar sluttning och schakt
Det drevat mot läsidor till nya tjocka flak
Med sprickbildning som ättelägg i den gråmulna solen
Se! Hur virvelvind rider på skyarnas tak
När förkastningar i snön åter besätter kungastolen
Fjälltronen, som ett enväldift härskarmedium
Där den vintriga jordytan sammanrinner
Till ett mörkt, vitt och tätt begravningsrum,
Allt medan ångestens låga fasaväckande brinner
4. Fjällets Mäktiga Mur
Till fjälls!
Farväl!
Tall och lövskog som vid gränsen ståtar
Här vägvisar en moränrygg brisen
Lager av rullgrus likt hällens undersåtar
Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen
Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser
Och spottar ut sin frambrytande flod
Vid en högplatå där lodjur skyggt väser
Och spårfossil har spolats av bergets blod
I mörker står fjällets mäktiga mur
Där stormar sjunger i vresighet,
Till fjälls, till fjälls
Vid jökelsträcknings breda skulptur
Formad av tidens nådlöshet
I mörker står fjällets mäktiga mur
Likt en dunkel titanhär,
Till fjälls, till fjälls
Som skuggar dalar med spetsig kontur
Jättar som ledsagar var resenär
Var hälsad! Snömärkeslaven som visar djupen
För evig snö, likt en polardröm
Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen
Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström
Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp
Av isälvars nötning till hudlen sten
Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp
Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrén
5. Obygdens Pionjär
Under rovfågelvingars rörliga siluetter
Där vid den magra jordens åldriga mark
Urskogens ättling med kunskap nu sjösätter
Sitt mödosamma livsverk, trött men viljestark
Rest är timmerstuga och murad är stensätting
Under utbredd krona, över vidsträckt rot
Gråt, svett och sveda är degens värv och förrättning
Dunkelomhöljd av svarta skyars hot
Obgydens pionjär
Danad av naturen
Obgydens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
Enegen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva
Då kvällsolsbranden berikar dagens ände
Härs berguvens ton i en förtrolig röst
Idoghetens skördar har trängt bort malör och elände
Genom vinter, vår, sommar och höst
Gården ligger skyddad mellan gläntornas sträckning
Här finns det tid fär att leda tanken fri
Och söka bortglömda handlags återuppväckning
Med vetgirig blick och gammal empiri
Av det vatten som hämtats i bäcken
Lärd att känna källan
Vid uppodlad mark, ett synbart levnadstecken
Åvägabringande människa och omgivning emellan
Från grundvattentäkt byggs en ledningsränna
Drivkraften, i äventyrets och frihetens takt
Och befriat grödor mot svår tjälabränna,
I vårregnets huld över kornåkerns bärighetsprakt
6. Vinterstorm
Vindstyrkan stegras med furiös takt,
Hastigt; fallande temperatur
Sekelgamla stammar har brutits och korslagts
Av en stormorkesters episka partitur
Knotiga rotvältor, i meterdjup snö och dimma tät
Resta likt underjordiska väsen
Isvind sveper sedan in allt i sitt kalla majestät
Landskap, dödolger och beläsen
Vinterstorm
Snödrevets kraft, värmetom
Vinterstorm
Blås du nordan, blås din dom
Vinterstorm
För vindblottad skog, katastrof
Vinterstorm
Skriker ut sin kävrva strof
Sönderblåsta bergskammar, av istidsbörd
Kylans furste har höjt sin röst
När bymolnen spyr ut sin frostiga nederbörd
Ingen räddning, ingen tröst
En vinande ton i grottors urtidslabyrint
För det liv som bebor djupen
När ödets symfoni nötter backe och klint,
Slätter och de munmentala stupen
En vindsopad ravin med flyttblock beströdd
Vid stormorkesterns morendo, förstenad och förödd
7. Tusenåriga Stråk
På fjällhedens myrplatå står färgspänsten all
Längs urgamla landmärken våta
Betagen av växtrikets förföriska kall,
Dess prunkande och skrimrande gåta
Jag reser i regnskuggans dävna rike,
På höglansslättens allvarsgrönskande dunkel
Med känslan; som markernas jämnlike
En värdväxt för orkide och isranunkel
Jämmerdal i ljus undanskymd
Längs tusenåriga stråk
En vid horisont med oändlig rymd
Spridda tecken från samma epok
Mager jordmån märkt av köld
Längs tusenåriga stråk
Under höstfrostens glittriga sköld
Allt ur samma röst, allt ur samma språk
I dalgången dras jag mot vattenbryn
Där den flyktiga morgondimman tågar
Den kommo från djupet, den jommo ifrån skyn
Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar
Stiglös utpost för denna vandringsgesällen
Medan dvärgbjörksnåren flätar sitt spröda skuggvalv däröver
Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen,
Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver
Öppen för skridande villfarelse på mo och mad
Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting
Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad
Som stiger ur fjällsjöns djupa syftning
8. Allt Mellan Himmel Och Jord
Det rogivande ljudet från brasans sång
Ett stilla susande, stundom starkt sprakande
Minnen briserar, minnen om livets gång
Om vetskap och om skrömt, med månen vakande
I natt sitter jag omstrålad av ett stjärnutbrott
På fjället, och känner naturens födslovärkar
Som värmer livets mylla i torp och slott
Och vingslag hos fjäril som i örn återverkar
Allt mellan himmel och jord
Ryms i detta andetag
Tidens bölja översköljer mina ord,
Ebb och flod i varje arkipelag
Allt mellan himmel och jord
Insprängt i skugga och ljus
Och fantasteriernas sagobord
Står nu framme i varje hus
Vidunderliga toner från frihetens lyra
När sanningar vävs samman med drömmar
Tanken skenar ikapp med fjällbäckens yra
Vid höglandets vattenströmmar
Synerna övermannar världsförvirring
Jag ristar en ny runa där jag står
Till sans efter en decennielång irring
Med arla sol som brinnande dekor
9. Vårflod
Älvars frusna vandringsbördor är borta
Och kanoneras i ett forsande stänk
Dagar blir långa, nätter blir korta
Vid glaciärbrunnens översvallande skänk
Vårflod – vår kraftfulla livsgestalt
Vårflod – vi överskummas av dramatiken
Vårflod – flödets friskhet överallt
Vårflod – i en vallfart mot Bottenviken
Den fylliga vårfloden stiger över sina breddar
Sköljer alla spår av spillning och tass
Mot långlandets albård och rika växtbäddar
Styrd av smältingens inre kompass
10. Tillbaka Till Källorna
11. Köldens Borg
12. Portalen
13. Svart Måne
Lyrics in plain text format
