Månegarm Edsvuren 1. I skogsfruns famn I djupan skog som röda solen glömt Ruva krafter undangömt Vid skurberget, ett hem åt den fagraste makt som mången liv där bragt Jag hör hennes stämma, skogens väna hamn Ber mig att falla i skogsfruns famn Jag ser hur hon rör sig, för sig i ljuvlig dans lysten, men en kvinna med ulvasvans Sjunger, ”-Kom till mig. Följ med, och bli min älskogs vän Lämna kval. Jag ger dig, det som tiden stal” Följ nu min röst, mot livet jag ger dig tröst Jag värjer dig mot tidens tand Om du till mig ger din hand Över rot och över sten Färdas vi, ett förtrollande sken Över rot över sten, i förtrollat sken Följ mig med, lämna kval Allt jag till dig ger Följ nu min röst, mot livet jag ger dig tröst Jag värjer dig mot tidens tand Om du till mig ger din hand Mot skogens sal vi färdas mot djupet far Genom skogens mörka snår hon för mig med guldgult hår 2. Lögrinns värn Vi samlats här vid Lögrinns hav Vid den plats som Gefjon gav De som dött, ett hedniskt motstånd fött Och vi har kallat er till svears ting Håller hårt vid eders ring Mot hot som slagit rot Mot hot som slagit rot Sveablot Vi ska hålla Odens lag eller dö Dö för mig Sveablot Blöd för mig Ett asablot Lögrinns värn Svetjuds järn Dö för mig Sveablot Blöd för mig För vårt väl, att aldrig bliva träl Vakna i natt De som hota asars hov, vi gav dem tusen sår Vårt värn består! Dö för mig Sveablot Blöd för mig Ett asablot Lögrinns värn Svetjuds järn Dö för mig Sveablot Blöd för mig För vårt väl, att aldrig bliva träl Dö för mig Sveablot Blöd för mig Ett asablot Lögrinns värn Svetjuds järn Dö för mig Sveablot Blöd för mig För vårt väl, att aldrig bliva träl 3. En blodvittneskrans Faren hit från Anglers ö, för att klerkers lära strö Som girigt åt och drack av det vi bjöd Vid gudars slätt, där vi håller folkets rätt Där fäder, asagudar vätt Med blod som asar vätt Där står vår Asator Vid svears ting och helgad ring Står en stor och ärad bild En avbild av vår Asator Ett helgerån, ett svekfullt hån Där han högg mot jordens son Vi gav honom tusen sår Och en grav i myrens hav Vi gav han tusen sår Och där må han dö tills alla ben blir lav I myren dränkt vi martyr-kronan skänkt Där ingen kan nå honom, där blev han sänkt Vi gav han ärr, en vila i kärr Blodvittnesdödens krans Vid asagudars hägn, såg spjutens regn Han vår bildstod vält Han gavs död Vi gav honom tusen sår En grav i myrmossens hav I myren dränkt vi martyr-kronan skänkt Där ingen kan nå honom, där blev han sänkt Vi gav han ärr, en vila i kärr Som ingen minns I myren dränkt vi martyr-kronan skänkt Djupt ned i mörkret, där blev han dränkt Vi gav han ärr, en vila i kärr en Blodvittnesdödens krans 4. Rodhins hav Böljans strid över Rodhins hav, bräcker drömmar kräver svar Är det hugen som dröjt sig kvar av den som över havet far Må stjärnor leda den som for, som över vågorna ror Att genom stormen finna land och stilla oron vid hemmets strand Jag önskar hålla det jag svor men böljans strid är alltför stor Ej vist att gäcka havets våg, jag skänker dig min sista håg I stormens öga havet sjöd, nio döttrar till salen bjöd Till Ägirs hall fylld av öl och mjöd Är det havet som blir min död? I böljans strid blev skeppet sänkt och kustens folk i havet dränkt Med ystert lynne nu jätten kränkt, en sista tanke till maka skänkt Havet ger och havet tar, kräver åter det som gavs Havets djup blev välfylld grav, en böljans strid över Rodhins hav Havet ger och havet tar, kräver åter det som gavs Havets djup blev välfylld grav Nog ruvar döden på Rodhins hav Official translation to English by the band: The battle of the waves over Rodhin’s sea, breaking dreams demanding answers Is it the lingering spirit of the one who travels over the sea? May stars guide the one who goes, who rows across the waves To find land through the storm and calm the worries at home’s shore I wish to keep my oath, but the battle of the waves is too great Not wise to mock the sea's wave, I give you my last thought In the eye of the storm, the sea seethed Nine daughters invite me to the hall To Ægir's hall filled with beer and mead Is it the sea that will be my death? In the battle of the waves the ship was sunk, the coastal folk drowned in the sea With an impetuous mind offended the giant, my last thought given to my wife The sea gives and the sea takes, demands back what was given The sea's depths became a well-filled grave, a battle of the waves over Rodhin’s sea The sea gives and the sea takes, demands back what was given The sea's depths became a well-filled grave Surely, death looms over Rodhin’s sea 5. Till gudars följe Skuren är tråden hos korpens vän I striden som varit var han störst av män Korad blev han vald till gudars värld Vi som samlats här För att med sånger bära kämpens färd I graven ska han bo i jordens hall Vi som bar han hit minns hans fall Till sköld och klingors skrän Vandrar han genom elden hän Nu är gravabålet tänt Till gudafölje sänd För att goda år blir fler Vi han våra gåvor ger Ty nu är gravabålet tänt Till gudafölje sänd Han ger liv till det vi sår Och av blot vi välgång får Han brinner, se hans färd Han brinner, elden hugens hölje tär Han brinner, se hans färd Han brinner, genom rök till gudars värld I gravens hög, genom lågorna flög Nu är gravabålet tänt Till gudafölje sänd Till den man som lags i mull Dricker djupa hornet full Ty nu är gravabålet tänt Till gudafölje sänd Han ger liv till dеt vi sår Och av blot vi välgång får Äringen består 6. En nidings dåd Myrens svarta vatten Över veka isars glans Du färdats till vårt land Och min son som för vår frihet stred, har du dräpt i nattens svek Hans hals pryder ditt spjut Pryder spjut Min make som jag värjt med sejd och blot Med pilar fällts, och nu kvävs i blod Bannar dig som korset bära, du som kommen fjär Allt mig kärt, nu korpen tär Genom sorg jag binder ed Jag giver dig till Freyr Jag skall dö med mina fäders sed Allt jag värnat Allt som var mig kärt - finns ej mer Mina fädernes gård, allt jag känt Även asarnes hov - elden bränt Genom den smärta jag bär, och det hat jag när Hör mig Frey Giv han död och ge mig hämnd För nidingens dåd 7. Hör mitt kall Nu hör, jag till er kallar Som vilar i gren och jord Giv svar, från era hallar Låt höra ert ord Hör Mitt Kall Tala till mig som dig ur döden väckt Tala ur drömmen som bräckts Haver du skådat trenne Nornors tråd? Dödens kunskap och råd Följ min vilja, likt döda völvan led Giv mig ditt svar och du lämnas ifred Död nu stig, res ur din grav Död nu stå, sälla dig till mitt krav Död nu lyd, under blodristad stav Dödens runor jag kvad Död nu stig, och res dig upp ur din grav Död nu stå, sälla dig till mitt krav Död nu lyd, under bloddränkt stav Dödens runor jag kvad Hör Mitt Kall Hör Mitt Kall Hör Mitt Kall 8. I runor ristades orden Död sjunger från Nord Stavar fjättras i blod I runor ristades orden Då vi galdrar den mörkaste jord Mot den som galgen bär Och mot den som nu gravölet när Mot den som söker svaren Och bland levande folk dröjt sig kvar Som i natten red Och av spjutsången kved Ska han mista sin makt Och som nu binds av runsångens takt Död fjättras av orden Av de runor som ristats i blod Skänker liv till den livlöses bord 9. Skild från hugen Sjung, med sinne och håg i natt Ljud, vår urgamla ton från visdomens brunn Dröm, må du famna mig och leda mig hän I väg, genom dvalan bära min färd Jag lämnar hamn Genom dvalan bära min färd, jag lämnar hamn Flög över hav, red över land och berg Girig lärt av sejdande ljud och valans konst Mötte kamp med ovän som av Gagnråd lärt Död av Odens stav Strider - med spjut som smitts i ord Naglad av runans kraft Sårad - av stål som mörkret stöpt Där som hugen skiljs Faller ned i tidens djup Ned i skuggor då hugen från hamnen skiljs Slagen och förvillad till en plats Där som solen aldrig ler Vart nu än vägen går, i förtvivlan ses inga spår Förlorat allt, förlorad själ Där hugen aldrig mer finner hem Jag söker min hamn, men glömmer mitt namn Ropen ger inget svar, i tomhet vandrar jag kvar Jag ser de jag högt har älskat men svek De står vid en kropp förvriden och blek Aldrig mer ska valans stav stå i min hand Liksvanens dräkt ska aldrig lånas till mig Tövade kvar i skymningsresans kala land Död i vanvett och sorg 10. Likgökens fest I väg du for, bevingade bror Ge tal, om disernas val Var lyckan er stor? Där likskeppen ror Jag ser dina köttfyllda klor Vi foren nog väl, då vi ratade träl Till fest var vi ärad gäst Där män slets ihjäl, till järnklingors gräl Vi fröjdas och mottoges väl Järnklingors gräl Jag såg spjutfyllda fält Med en kung vars följe torde stilla våran svält Där föll härens drott Och hans lik gav blåa ögon till vår lott Och där, just där valplatsen stod Flöda ungmannars mod Strömma strida älvar av blod Som flöt till en rödfärgad flod För oss så god Jag, jag flög med mitt bud Så snart som de vilat, vilat stridslurens ljud Och visst, visst är nu mitt ord Att de korat de fallna till ditt bord Inget liv kvar på dess hed Blott det gyllene gull, som de tävla om och stred Jag ger dig likgökens ed Att dina diser över himmelen red 11. Edsvuren Ej syns månens stilla gång Blott gnistor ur elden tar sitt språng Dansar till hammarslagens sång Järn och blod samman i eld Till en ring blev eden fälld Sluten blev slingan på häll Håller om livet som gäld Till edsvuren ring Under leda och kval, de döda gal Med edsvuren ring Vi samlas, samlas här till spjutets ting Ty vår sköld den är tung och hård Trots det brinner nu hem och gård De rev gudarnas vi Och allt förgår Hör mig nu Stridens far Du som runor och galdrar skar Bales bane och Enrides dån Giv mig er megin till lån Med edsvuren ring Vi samlas, samlas här till brynjors ting Här flög hugen högt och fri Nu ekar fränders skri Här flög min hug så fri Men nu ekar frändеrs skri Nu tillsammans vi svär I blod och järnEj syns månens stilla gång Blott gnistor ur elden tar sitt språng Dansar till hammarslagens sång Järn och blod samman i eld Till en ring blev eden fälld Sluten blev slingan på häll Håller om livet som gäld Till edsvuren ring Under leda och kval, de döda gal Med edsvuren ring Vi samlas, samlas här till spjutets ting Ty vår sköld den är tung och hård Trots det brinner nu hem och gård De rev gudarnas vi Och allt förgår Hör mig nu Stridens far Du som runor och galdrar skar Bales bane och Enrides dån Giv mig er megin till lån Med edsvuren ring Vi samlas, samlas här till brynjors ting Här flög hugen högt och fri Nu ekar fränders skri Här flög min hug så fri Men nu ekar frändеrs skri Nu tillsammans vi svär I blod och järn 12. Ofredsfylgjor