Thyrfing
Vanagandr
1. Döp dem i eld
Döp, döp dem, döp dem i eld,
öppna Helheims portar.
Döp, döp dem, döp dem i eld,
slut mörkrets kåfter igen.
Resans ände vid de gömdas hem,
djupt under världsträdets rötter.
Den plats som ingen har lämnat,
det vatten som ingen passerat.
Döp, döp dem, döp dem i eld,
öppna Helheims portar.
Döp, döp dem, döp dem i eld,
slut mörkrets kåfter igen.
Ålder och farsot har sånt er på
färd de strider ni enfaldigt kämpat.
Blir ej till ljus högt i ärans sal utan
straffdom och kval, vite och evig plåga.
Den som slukar kroppar och liv
blickar nu ner över världen.
Där vindarna från örnars vingar
sänder oron ut om natten.
Öppna Helheims portar,
slut mörkrets kåfter igen.
Döp, döp dem, döp dem i eld,
öppna Helheims portar.
Döp, döp dem, döp dem i eld,
slut mörkrets kåfter igen.
Döp dem i eld!
2. Undergångens länkar
Rovlystna tänder i brinnande kött,
sårsvett som droppar mot härden.
Regn till att släcka svedande hetta
stålet som svalnar från lågande eld.
Solvarv i kedjor som rusat förbi,
viljan som tämjts av smärta och bojor.
Avgrundens lockande lättja och mörker,
livsverk som vittrat i ormarnas etter.
Fjättrad i tid av de starkaste
band likt fenrisulven i väntan på slutet.
Med stormen, ur jorden, mot djupet,
från undergångens länkar jag bryter mig fri.
Från nycker i nornornas
väv formades ödet i ett slag.
Då anden ferdas mot nya
vyer i gryningens sista andetag.
Fjättrad i tid av de starkaste
band likt fenrisulven i väntan på slutet.
Med stormen, ur jorden, mot djupet,
från undergångens länkar jag bryter mig fri.
Törsten efter gudars saliv
och blodet som tappats från den vise.
Nu slits härdade segel itu,
när vinden pinar ögat och dess syn.
Törsten efter gudars saliv
och blodet som tappats från den vise.
Nu slits härdade segel itu,
när vinden pinar ögat och dess syn.
Fjättrad i tid av de starkaste
band likt fenrisulven i väntan på slutet.
Med stormen, ur jorden, mot djupet,
från undergångens länkar jag bryter mig fri.
Jag bryter, jag bryter, jag bryter,
undergångens länkar jag bryter mig fri.
3. Rötter
Så vind, skörda storm
... i onådens år
Solnedgång
Bär gravars ris
Allt skall leva
Så länge vi minns
Med rötter i jorden
Från runa till ruin
På gamla vingar
Från vagga till grav
Två steg mot skymning
Ätt mot gryning
Talgdanken har brunnit ner
Så vind, skörda storm
Rötter
Vi kom ensamma men lämna som många
Där fejd en gång har söndrat
Osämjans lie svept
Tyd din egen gåta
Olycksöden
Livstrådar
Ta ett gisselslag
Rak i rygg
Skuggfolkets räfst
Två steg mot skymning
Ätt mot gryning
Talgdanken har brunnit ner
Så vind, skörda storm
Rötter
Vi kom ensamma men lämna som många
4. Fredlös
Få äro de rådliga, föraktade av pöbeln
Martyriet kallar mitt namn
Replikerar jag bliver jag en träl
I mitt eget rike, vilse och håglös
Verkar jag i världsalltet
Ruinerna av fattningsgåvans
Forna vanföreställning
Bringar sin digra enslighet
Hellre jag verkar i sanningens järtecken
Än pinar mig i tvetalan
De klaraste av tankar drar svärden
Sköldvägg mot tusen pilar från världen
När fruktan för bilan drar isär dem
Tygla då stormen tills vinden bär oss hem
Fredlös ...
En tillstädjan om att jag förhända
På intet sätt bliva åhörd
Mitigerar min liknöjdhet
Jordevandringen äro en egеnartad skänk från ovan
Som inte en själ tycks hava visdom om
De klarastе av tankar drar svärden
Sköldvägg mot tusen pilar från världen
När fruktan för bilan drar isär dem
Tygla då stormen tills vinden bär oss hem
Fredlös
5. Järnhand
Glödgat järn mot nidingars strupe
Ett möte med djupets blottade fasor
För de som lämnade sin holmgång
När natten åldrades och grånade
Bjud dem blott ovett och vanmakt
Sänk dina klor i gemenskapens välde
Rasera denna vittrande gravhög
Och sprid hövdingars aska i vinden
Längst in i mörkret skall jag värja mitt liv
Det mörker jag styr med järnhand
Må de aldrig få utplåna min själ
Den ska värnas till de sista av dagar
Då gudar och människors frände
Vandrat sina sista nio steg
När ormen slutligen har segrat
Och sluter sina käftar från djupet
Längst in i mörkret skall jag värja mitt liv
Det mörker jag styr med järnhand
Må de aldrig få utplåna min själ
Den ska värnas till de sista av dagar
De som stå kvar i sista linjеn
Bjuder jag nu att storma mitt fäste
Lämna ödemarkеns hunger
Och nattens förlamande kyla
Längst in i mörkret skall jag värja mitt liv
Det mörker jag styr med järnhand
Må de aldrig få utplåna min själ
Den ska värnas till de sista av dagar
... det mörker jag styr med järnhand
... det ska värnas till de sista av dagar
6. Håg och minne
För evigt äro de samman
För alltid i visdom och härnad
Med hopp för själ och tanke
Bryter tjäle i frusen mark
Min håg och mitt minne ...
Kedjor smidda att vittra
Vilande i damm och aska
Tills fä och fränder dö
Gudars skymning falla
Min håg och mitt minne
Flyger nu ut över världen
Där tronar högt mitt sinne
Segerns sal skall öppnas
Ett öde svartare än sot
Hur lätt dör inte sanningen
I kamp med näbbar och klor
Hur livskraftig är inte lögnen
Min håg och mitt minne
Flyger nu ut över världen
Där tronar högt mitt sinne
Segerns sal skall öppnas
7. Träldomsord
På vandring i forntid och minneslund
I takt med skyarnas hammarslag
Mödorna klädda i avskyns skrud
Redo att offras i gravbålets lågor
De rättslösas strävan
Mot uppdiktad livegendom
Evig vinter
Hör dessa träldomsord
Min frihet är min att återta
Er frihet är er att erövra
Det värv jag samlar är blott mitt liv
Under stålets makt jag tjänar
De rättslösas strävan
Mot uppdiktad livegendom
Evig vinter
Hör dessa träldomsord
Jag är din dom ... ödet är jag
Krampande leder och torkade strupar
Jag är din dom ... ödet är jag
Det fält där jag stridit får bli min grav
Jag är din dom ... ödet är jag
Ålderdomens räddning är stupet
Jag är din dom ... ödet är jag
Jag följer stjärnorna
De rättslösas strävan
Mot uppdiktad livegendom
Evig vinter
Hör dessa träldomsord
8. Jordafärd
Ngen låga, ingen glöd
Inget ... inget liv när intet blir allt
... ta mig hem ... bär mig iväg ...
... ta mig hem ... bär mig iväg ...
Inre kakafoni av kaos som sakta tonas ut
Likt en svanesång, ljuder hornen av död och själslig förlust
... ta mig hem ... bär mig iväg ...
... ta mig hem ... bär mig iväg ...
Ge efter ... ge vika ... ge upp ...
Först förlorades kampen om glädje
Förväntningars visa dränktes därefter
Så även minnenas värme
Känslan av flamman som slocknar
Slutligen så dog allt hopp
Jordafärd ... slukad ... ta mig hem ... bär mig iväg
Jordafärd ... slukad ... ta mig hem ... bär mig iväg
Lyrics in plain text format
